är det inte så det ska vara?
bästavän?
Jag börjar detta "brev/blogginlägg" med det ordet, för var det inte så det var en gång..? Den tiden som nu känns så långt borta. Kan man kalla oss bästa vänner fortfarande? Det var så länge sen jag sist såg dig le, som jag sist såg dig skratta, som jag sist såg DIG! Senast var utanför BR, när du & elin kom dit och jag köpte jackan. Vi pratade knappt, kramade er lite snabbt sen var vi tvungna att gå. Att gå ifrån varandra.. Jag hade så gärna stannat, stannat hur länge som helst bara för att få se dig, bara för att få prata med dig. Förstå hur sjukt bra jag mår när jag är med dig, du är som min andra halva. Utan dig kan jag knappt andas, hur ska jag klara mig?
Förstå hur många tårar jag gråtit för din skull och hur många gånger jag skrattat för din skull. Hur många leenden jag gett dig, bara dig!
Jag tror ingen kan förstå hur sjukt mycket vi betyder för varandra, och jag märker att vi behöver varandra. Du behöver mig, jag behöver dig.
Jag kommer ihåg första gången vi träffades, jag minns det så väl. I början var vi med varandra mycket, men inte längre. Vad hände..? Jag tror ingen av oss vet vad som hände, det bara blev så, och det kanske är så det ska vara. Som det är nu.
Dom tre små orden, jag älskar dig.
Det känns som att alla försvinner, förr eller senare. Ingen stannar förevigt.
Jag börjar detta "brev/blogginlägg" med det ordet, för var det inte så det var en gång..? Den tiden som nu känns så långt borta. Kan man kalla oss bästa vänner fortfarande? Det var så länge sen jag sist såg dig le, som jag sist såg dig skratta, som jag sist såg DIG! Senast var utanför BR, när du & elin kom dit och jag köpte jackan. Vi pratade knappt, kramade er lite snabbt sen var vi tvungna att gå. Att gå ifrån varandra.. Jag hade så gärna stannat, stannat hur länge som helst bara för att få se dig, bara för att få prata med dig. Förstå hur sjukt bra jag mår när jag är med dig, du är som min andra halva. Utan dig kan jag knappt andas, hur ska jag klara mig?
Förstå hur många tårar jag gråtit för din skull och hur många gånger jag skrattat för din skull. Hur många leenden jag gett dig, bara dig!
Jag tror ingen kan förstå hur sjukt mycket vi betyder för varandra, och jag märker att vi behöver varandra. Du behöver mig, jag behöver dig.
Jag kommer ihåg första gången vi träffades, jag minns det så väl. I början var vi med varandra mycket, men inte längre. Vad hände..? Jag tror ingen av oss vet vad som hände, det bara blev så, och det kanske är så det ska vara. Som det är nu.
Dom tre små orden, jag älskar dig.
Det känns som att alla försvinner, förr eller senare. Ingen stannar förevigt.
Kommentarer
Trackback
